Sisley´s reklamkampanjer ansågs väldigt provokativa när de kom ut.
Doutzen Kroes är glamorös.
Kate Moss i Paris Hilton-anda- fast med mer klass.
Diane Kruger i Chanelreklam. Behöver hon klä av sig?
Sensuellt som alltid med CKs reklamer. Det svartvita gör mycket.
Kate Moss igen. Nedan en ung Moss på 90-talet som fotas av Corinne Day (fotografen som sägs ha upptäckt henne). Bilderna uppmärksammades för den vardagliga och okonstlade tonen.
Är det någon som kan påstå att dessa bilder är billiga? Trots att de glöder av sex och åtrå. Det är därför jag kan titta på dessa och njuta, utan att känna en gnutta av vare sig könsrollsproblematik, snedvriden sexbombsframställning, eller missbruk av kvinnlig skönhet. Ni fattar vad jag menar; för mig är det otroligt intressant (och viktigt) att man analyserar all typ av konst och fotografi som visar någon form av sexappeal. För annars kan det bli riktigt farligt. Var går egentligen gränsen mellan det råa och erotiska och det billiga och förnedrande? Varför kan tex Kate Moss aldrig se billig ut? Trots att hon poserar naken, strippar i musikvedeor och går runt i kort klol och höga stövlar? (Många andra kändisar tappar folks respekt på nolltid för liknande saker.) Jo, för att hon hela tiden är så mänsklig, nästan så mänsklig att det blir äckligt men just på grund av det så blir det inte det. För vi kan känna igen oss i henne. Bilder av henne liknar snarare dokumentationer än poserade bilder. Vi ser inte bara en naken tjej med trånande blick, utan vi ser även det där sårbara, sköra, trasiga och avskalade som gör att bilderna blir något annat, de blir konst.
För mig är det ganska enkelt att avgöra vad som är bilder med klass eller en konstnärlig prägel och vad som inte är det. Jag vill ha riktig dekadens, passion och under skinnet-känsla. Men jag vet att det också handlar om smak. Hädanefter ska jag bli mycket mer selektiv i mitt fotografval.
No comments:
Post a Comment