Imorgon åker jag till Åland och ska leva skärgårdsliv i 10 dagar med min galna familj/släkt är det tänkt. Hrhm.. får se hur det går.. Det är i alla fall ett ypperligt tillfälle att bara ta vara på sig själv och ägna sig åt allt det där man önskar att man ägnade sig åt på sin fritid men av konstiga anledningar aldrig har tiiid med. D.v.s läsa, skriva, bläddra i alla olika magasin, rita, läsa ännu mer, lyssna musik samtidigt som man skriver kärleksdikter, sola naken på klippor (för det brukar jag göra även här i stan) , sola, gå promenader med mamma, göra frisyrer på lillasystern o.s.v. Allt sånt där som gör en levande och får en att hitta tillbaks till insprationskärnan. Jag brukar alltid få en massa levnadsinsikter och lyckas göra upp med alla mina issues och ångestkänslor där mitt i Östersjön på världens mest främligsfientliga ö. (Visste ni förresten att självast Mick Jagger semestrade i Åländska skärgården för några somrar sedan?)
An någon mystisk anledning så är somrarna på Åland alltid bäddade för släktfights. Vad är det som puttrar där under ytan på alla mostrar, farbröder, farfädrar och bröder egentligen? Mitt i all denna soliga, lediga, somriga, öldrickande sfär så vet man att det någonstans ligger en liten vulkan och bubblar. När släkten är down to earth så släpps de riktiga hämningarna lösa. Det är för härligt.
Trolla ska med denna sommar. Hon har aldrig varit på Åland förut men nu är hon rabies-vaccinerad så nu har hon tillåtelse att följa med. Hon har fått en pytteliten flytväst som hon ska ha på sig när vi åker båt. How cute isn´t thaaaaat?
Måtte inte min käre gamle farfar råka trampa på henne eller släppa ut henne ur huset mitt i natten.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment