Monday, July 23, 2007

Mörka, bittra, dämpade Sverige.

Semestern på Åland, som delvis avslutades med att jag, mamma och småsyskonen blev hemskickade pga en kommande storm (den metaforen gick ej obemärkt förbi. Släktgrytorna puttrade på rätt bra mot slutet) var välbehövd (läs rehabiliterande) och så slapp som man bara kan tänka sig.

Följande saker har snabbt gått upp för mig:

- Åland är white-trash folkets hemland. Ja det är sant. Det är där de skapas, sätter trender och lever upp till alla wt-mytar. (Och jag är en av dem!)
- Djävulen bär Prada är den sämsta bok jag läst. Jag fattar inte ett skvatt av all uppmärksamhet den fått? Vadå chick-lit? Vadå feel-good bok? Var nånstans är den rolig? Och var är den spännande? På vilket sätt får den en att må bra? Ingen annan författare kan ta Marian Keyes plats där.
- Vad är det som är så j-a härligt med att leva singelliv? Lyckan man skapar sig i ett singelliv kan knappast mäta sig med lyckan man känner i ett kärleksförhållande. Sen kan man kalla förhållandet vad man vill. Átt man kan må bra som singel är en annan sak, men det är bara något man intalar sig för att inte drunkna av ensamheten. Så det så. Ingen människa vill vara ensam.
- Min lillasyster kommer bli snyggare än jag. Och gladare. Tog jag också sådär lätt på livet när jag var 13? Varför har jag förträngt det i så fall?
- Vem sa att det är fulla fjortisar som fördärvar Finlands/Ålandsbåtarna? Det är ju snarare dom som neutraliserar den annars så socialt misanpassade folkskaran. De är ju i varje fall inte så gamla att det är försent att bromsa inskränktheten. De värsta passagerana är de där ensamma gamla alkisarna som är för fulla för att ens fatta var de befinner sig. Som sitter ihopsjunkna på däck med blöta fläckar på t-shirts som tvingas upp av ölmagen och sporadiskt delar ut fylleramsor till omgivningen. För att sen gå i land i Grisslehamn och däcka på första bästa parkbänk. Det finns flera av dem. Och det är så sorgligt. Finns det något som kan vara tråkigare än att vara apfull alldeles för sig själv? En annan skara av båtarnas Paria är de feta kåta papporna. Det finns flera av dem också. Jag kom på en svettig, fet bonnhålepappa stå och spana in mig i Taxfreen samtidigt som han tipsade sin lika feta och svettiga 12-årige son om samma objekt. Jag säger det igen. Att det är för sorgligt. Hur vissa samhällsgrupper kan bli så totalt oupplysta och primitivt tänkande.
- Världens finaste sång som nånsin skrivits kan vara Jealous Guy med John Lennon. Stämningen som den sången fångar är helt obeskrivlig. Den får mig bara att vilja snöra in mig i mörklila lakan, tända ljus, gråta och deeptalka mig igenom resten av livet.
- Svanar är ett djur som fascinerar mig mycket. De är så mystiska. Så vackra och graciösa men samtidigt så elaka och onda. Sådana karaktärer faller mig i smaken. Och så är de sådär konservativa och tidlösa. Håller sig till en och samma partner genom hela livet och släpper ingen nära inpå.
- Gareth i The Office. Han är min nya idol.

Här kommer en ny portfoliebild också. Fett nöjd.



T.v: Angelica http://www.angelicajansson.com/
T.h: Cilla http://www.wysteriia.se/
Fotograf: Anders http://www.nagadez.com/

No comments: