Blev just rosenrasande då jag var inne på aftonbladets hemsida och till min förvåning upptäckte att de snott mitt användarnamn Slim Jim.
Detta tar jag självklart mycket hårt då Slim Jim i själva verket är mitt alter-ego, en excentrisk bög från San Francisco. Slim Jim har omsorgsfullt utvecklats utifrån mitt innersta de senaste åren ur en salig blandning av bögidoler (läs George Michael, Freddie Mercury och Alcazar-bögarna), sexsymbols-fetisch, storstadslängtan, smink och skönhetspassion och min fulla övertygelse att jag har varit/kommer bli en bög i ett annat liv.
Jag undrar vad den största skillnaden mellan mig och Slim Jim är. För jag vet ändå att vi är sinnessjukt lika varandra. Det är ju bara att jag inser det nu, att jag i själva verket är en bög instängd i en bruttas kropp. Varför tycks jag annars kunna identifiera mig mer med homosexuella män än med heterosexuella kvinnor?
Hur som helst: Slim Jim är alltså inte den där pumpade töntiga träningsexperten som aftonbladet påstår. Utan något mycket coolare.
P.S. Liten böganekdot: Gissa vem som för andra gången på ett år ska gå på George Michaels konsert? Kanske är det jag. D.S.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Alltså för mig var det tvärtom; min passion för smörgåsgurka började när jag blev veggo och upptäckte den fantastiska kombination tartex+smörgåsgurka! Innan hade jag aldrig tyckt om det och leverpastej hatade jag så smörgåsgurka fanns liksom inte på kartan förrän tartexen trädde in i mitt liv. Cravingsen ökade när jag bodde utomlands och inte kunde äta de älskade gurkan, det var liksom som att jag börjad gilla den mer bara för att jag inte kunde få det. Taskigt av Aftonblade btw, gå å sno namn sådär bara. Inte okej alltså.
Post a Comment