Hur är man snygg?

Jag kom på en grej häromkvällen. Det här med att vara snygg ändras i mitt fall hela tiden. Alltså inte själva viljan att vara det-för den kommer jag alltid bära med mig- utan det är mina snyggpreferenser och mina mått för skönhet som förändras så att säga. Jag tror inte att det beror på att modet och skönhetsidealen förändras, utan i mitt fall handlar det mer om att det är mognaden som leder utseendet. När jag var fjortis så gick jag alltid over the top med mig själv. Jag missförstod helt det där med stil och skönhet och överdrev ALLT. Jag platinablonderade håret OCH sminkade mig asmycket. Jag hade jämt urringad topp OCH högklackat. Jag förstod inte dte där med att rationalisera bland attributen lönar sig. I min värld fanns det inget less is more, ingen transa-varning, inget som klingade osmakligt i mitt sönderblonderade huvud. Det är för tragiskt. Jag vågade inte vara neddämpad på en enda kroppsdel. Någonsin. Idag känner jag mig snygg bara jag har duschat, klätt på mig och är mätt. I princip. (Ofta behövs det lite smink också.) Därmed inte sagt att jag inte gillar att använda bimbo-attribut- jag älskar fortfarande att ha högklackat, röda naglar och mycket smink. (Dock inte urrringat eftersom jag vill ha MINDRE bröst nuförtiden.) Men jag skulle känna mig som ett spöke i allt det där.