is this the end?

Vilken jävla skitdag, vilket jävla skitliv!
Plötsligt så känner jag mig som 18 år igen och desperat efter inkomst. Har varit i kapitalstaden idag och mutat arbetsgivare. "Anställer ni inte mig så kommer jag dö av svält, förstår ni det?"
För det är så det är ju. Sen när jag äntligen kom hem till mamma (jag är inte vuxen än, jag måste träffa mamma så fort livet är jobbigt) så låg ett brev från läkaren på bordet. Ö-ööww. ("Du behöver INTE oroa dig, vi kontaktar bara dig om det är nåt som inte ser bra ut".) Det var ingen fara, de rekomenderade mig bara att gå och kolla blodtrycket igen, allt såg bra ut. SÅ VARFÖR KONTAKTADE DE MIG DÅ???

Jag projicerar min ilska på första bästa nåt annat. Tur att man har lika dekadenta kompisar som en själv som gärna dricker sig full på vitt vin en måndagskväll och roar sig med att leka med pruttkuddar. Jag känner ett starkt behov av eskapistiska tidsfördriv. (Kan man säga så?)

Jag känner ilska och besvikelse mot omvärlden. Alltså är jag frisk. (?)