Jag förstår inte det där med stormar. Varför inträffar de alltid på nätterna när man ligger ensam och ängslig i sin säng? Jag trodde att mitt hus skulle blåsa sönder i natt så mycket som det blåste. Till säkert klockan två låg jag helt stel av skräck och lyssnade på den vansinniga blåsten som skakade om mina fönsterrutor. Det lät som om hela världen rasade där utanför, träd brakade ihop och grenar flög ner på marken. Jag ska alltid bli så barnsligt rädd för sånt där. Det är samma sak med åskväder.
Konstigt nog syntes inte ett spår av stormen i morse. Kanske kommunen redan hunnit vara där och ställt upp träden igen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Länkarna är ju hur fina som helst! :)
Post a Comment